- Ey, skriv nåt nu istället, sitt inte bara där, jasvär du sitter alltid bara där, stirrar ut genom fönstret som om nåt var på väg att komma, som om du väntar på nåt. Sätt dig och skriv istället. Inget är på väg, inget kommer komma sålänge du bara sitter ut där och väntar ut livet. Det kommer besegra dig.

- Inget kan besegra mig fan. Förresten kolla gumman från 5:an är i tvättstugan igen. Gör hon inget annat än tvättar haha? Ok, om vad ska jag skriva, då?

- Låt henne va, jag tror tvättstugan är som nån befrielse för henne, att hon äntligen får komma ut typ. Jag tror hennes gubbe är sån där gammaldags. Pratar inte med henne, kollar bara tv. Jo, skriv nått om att dina vingar är överflödiga

- Ah kanske det, vadå förresten? Mina vingar?

- Du behöver ju inga vingar eller övernaturliga krafter

du har dig själv

- Ok?

- Ja, och du behöver ju inte flyga iväg och se världen, du har ju mig

- Ok, men är det inte lite konstigt att en människa ska kunna ha vingar och att de sen dessutom ska kännas överflödiga? Hade man vingar skulle ju man liksom flyga. Jag vill skriva om grejer som är på riktigt.

- Jo men poesi är inget text på ett mjölpaket direkt, det kan få vara lite konstigt, kolla bara på den där snubben som skrev den där dikten att han hade lärt popplarna att sjunga.

- Det går ju inte

- Jo det går visst, det är konstigt, men det går

- Vet du vad jag vill göra istället?

- Berätta

- Jag vill knögla ihop det här papperet som jag vill knögla ihop den här stan, jag vill bryta sönder pennan som jag vill bryta sönder alla de sociala fucking koderna som håller mig bojad till min kropp

- Nåt mer?

- Ja, jag vill skrika åt världen så alla trädkronor tappar sina löv, så vintern kan komma och så att alla kan inse att det är allvar nu, fattaru

- Jag gillar din ilska

- Jag vet, den är på riktigt, det är allvar nu. Vi kommer störta om vi inte omstörtar hela skiten asså. Snart spärrar de väl in folk för att de samtalar med varandra på tunnelbanan, eller ger pengar till en tiggare

- Men om du ska skrika mot världen behöver du skriva

- Jag vet, det är det..

- Ok jag har en plan, det är värsta planen, är du med?

- Säg, säg snälla säg innan jag faller ihop

- Vi ska gå ner till affären och köpa helsvarta kläder. Vi ska klä oss för en icke-traditionell men världsräddande gerillakrigföring. Vill du skriva måste du ha ord. Så vi ska ut och leta upp orden, inte låta nåra komma undan

-Vilka då ord, va? Var finns orden menar du?

- Vi måste hitta gamla ord och utvidga deras betydelse. Och hitta nya ord och ge de en betydelse.

-Räcker det inte med de ord som redan finns?

- Nej uppenbarligen inte. Vi måste ha nya och kunna för att kunna låta dem ringa in och lyfta fram allt det där osynliga som omger oss dagligen, som vi är stumma inför. Du vill ju skrika, inte sant?

- Sant. Så, okej, vi ska ut och leta ord, för vi kan inte vara stumma längre. Och vi ska var gerillakrigare i helsvarta kläder. Vad mer ska vi ha då? Krigsmålningar?

- Ja, våra yttren måste samspela med våra inren. Du har rätt, vi ska krigsmåla oss.

- Sen ska vi smyga ut på natten

- Varje natt?

- Ja, varje natt tills vi hittat tillräckligt med ord

- Vi ska bygga en arméer av diftonger och jargonger och rop och fraser och poesi

- Och sen?

- Och sen ska vi smyga ut igen, fast på dagen, kamouflera oss i kostymer och backslick. Det är då kampen börjar, på riktigt.

- Jag börjar fatta nu

- Bra, det är då vi delar ut ord och bokstäver och punkter och utropstecken till folk

- Nej! inga punkter!

- Ok du har rätt inga punkter, för det ska inte finnas nått stopp

- Det ska bara forsa fram

- Så kommer folk äntligen börja sätta samman sina egna berättelser, baserat på det dom är med om och upplever, de ska inte längre vara utelämnade till de berättelser som berättas för oss och klistras på oss

- En dag…

- Ja?

- En dag ska vi skapa själva. allihopa. Sätta samman världsbilder tills de kolliderar med det korrupta och med klichéerna. Det är dagen vi blir fria.